En modig och glupsk liten rovfågel
Sparvuggla vår minsta uggla, den är endast lite större än en domherre. Sparvugglans huvud är förhållandevis litet och stjärten mycket kort. Ryggen är varmt mörkbrun och igenomgående gulvitprickig. Buken är vitaktig och brunrandig. Ansiktet har ringar som består av vita och bruna prickar och “ögonbrynen” är vita. Sparvugglans tarser är fjäderklädda, klorna mörkbruna, näbb och iris är gula.
Tjäderklockan” kallades förr denna vår minsta uggla, eftersom dess visslande i nattmörkret före gryningen var en signal till tjäderskyttarna att det var dags att bryta upp från nattlägret.
Sparvuggla.
Den sitter på en väl vald utsiktsplats, spanar, lyssnar och vrider sitt huvud åt olika vädersträck. Plötsligt dyker den ner i den snötäckta vegetationen, efter en kort kamp återvänder sparvugglan upp i grenverket igen. I sina klor har den en mus. Ugglor använder sin hörsel mer än sina ögon i sin jakt på ett byte.
Det är en modig och glupsk liten rovfågel som anfaller och dödar fåglar som är större än sig själv, och orkar sedan även flyga iväg med dem i klorna. Under goda jakttider lägger sparvugglan upp stora förråd av dödade byten i holkar eller andra håligheter. Sparvugglan lägger 5 till 7 vita ovala ägg i april eller maj. Den svenska populationen uppskattas till 12.000 – 16.000 par, vilket gör den till en av våra valigaste ugglor. Källa:Fågeln.se
Trots att sparvugglan är en av våra vanligaste ugglor så är det inte många som sett den. Det beror säkerligen på att den är så liten och svår att upptäcka. Ett bra tips är att titta på artportalen, efter de senaste fynden av sparvugglor En annan sida som är mycket bra är natursidan t.e.x Guide till ugglor och ugglelyssning
Kommentera