En fotografisk berättelse av Roger Vikström om förväntningar, vinterväder och möten med kungsörnar vid en åtel i Norge.
Vi visste vilka bilder vi ville ha
Jag och min vän Tommy Pedersen lärde känna varandra genom pressfotografin. Vi arbetade för samma tidning – Tommy som anställd fotograf och jag som frilansfotograf.
Den här gången var det inte en nyhetshändelse som lockade. Vi reste till Fotobonden i Norge för att fotografera kungsörnar. Målet var att komma hem med riktigt häftiga bilder på dessa mäktiga rovfåglar.
Redan i bilen på väg till Norge började förväntningarna växa. Ju närmare vi kom, desto mer såg vi fram emot mötet med kungsörnarna. Vad skulle vi få uppleva? Och vilka bilder skulle vi komma hem med?
Tidigt på morgonen skjutsades vi med snöskoter genom skogen och upp på berget mot gömslet. Den sista biten fick vi gå. Det var fortfarande tidigt, och framför oss väntade en lång dag i gömslet – utan några garantier för att få bilder.
Men vädret ville något helt annat.
Två dagar av skuggor
Vi satt i gömslet från före soluppgång till efter solnedgång båda dagarna. Kungsörnar är känsliga för störningar, så vi behövde vara på plats i god tid och låta fåglarna komma på sina egna villkor.
Under två dagar var sikten stundtals så dålig att vi knappt kunde se fåglarna. Ibland anade vi bara mörka skuggor genom det grå. Var det en fågel där ute? Det gick knappt att avgöra.
Vi hade rest för att fotografera kungsörnar, men nu handlade det mest om att vänta och försöka arbeta med de förhållanden vi fick.
Korpen försvinner nästan i det grå. © Roger Vikström / RVBild
Några minuter av klar sikt
Så plötsligt tog vinden tag i de tunga molnen och skingrade dem. Under några korta minuter fick vi fri sikt.
Några minuter. Inte mer än så.
Det var under den korta öppningen jag tog en av bilderna på kungsörnen. Sedan var det åter vädret som bestämde vad vi kunde se.
Livet vid åteln fortsatte
Trots vädret hände det mycket framför kamerorna. En kungsörn åt av ett byte. En skata rörde sig i närheten. Korparna fanns där också, och vid ett tillfälle bredde en kungsörn ut vingarna över födan medan korparnas mörka vingar fyllde förgrunden.
Jag fotograferade också en närkontakt mellan två kungsörnar. På bilden syns den ena örnen tydligt, medan den andra till stor del bara avslöjas av en klo. Det är inte en prydlig fågelbild. Men den berättar något om intensiteten i det som hände.
Fem ögonblick från åteln. Klicka på en bild för att se den större.
Det är naturen som bestämmer
Det är just det som gör naturfotografering så fantastisk. Man vet aldrig vad man kommer att få uppleva.
Ibland kan man sitta i dagar utan att någonting händer. Andra gånger händer allt på några sekunder.
Det är vilda djur vi fotograferar. De finns inte där för vår skull och de bryr sig inte om vilka bilder vi har tänkt ta.
Vi hade rest till Norge för att fotografera kungsörnar. Vi fick snö, blåst och nästan obefintlig sikt. Men vi fick också uppleva ögonblick som vi aldrig hade kunnat planera.
Och kanske är det just därför jag aldrig tröttnar på naturfotografering.
Tillfället kommer som en snigel men försvinner som en blixt.
Roger Vikström / RVBild
Fotografier: © Roger Vikström / RVBild. Bilderna är fotograferade vid en åtel hos Fotobonden i Norge.
Se också fler fotografier i mitt kungsörnsgalleri.
Med på resan var min vän och tidigare kollega Tommy Pedersen.
Lämna ett svar