Inledningsvis för ett par år sedan under en fotbollsmatch. Kollegan som sitter bredvid mig använder kameran flitigt och fullkomligt smattrar i väg bilder vid varje situation. Tusen o åter tusen bilder kameran går i ett, min första tanke, stackars honom när han ska gå igenom alla bilder. Ett arbete som kommer ta väldigt lång tid. Vilken fotograf är du? Den sparsamme, eller slösaktige som smattrar i väg bilder utan hämningar.
Jag har min grund i kvällspress och nyhetsbyråer. Att leverera bilder så fort och bra du kan. Slutsatsen blir om att tar jag för mycket bilder så hinner du inte gå igenom allt. Om jag går lite längre i resonemanget. När jag började som fotograf, var det endast film som fanns att tillgå.
Snabba puckar
Långt tidigare vid ett sportevenemang typ ishockey, fanns inte tiden för att vara med på samtliga perioder, morgontidningarna skulle också hinna med att få en bild i tidningen. Max 10 minuter in i tredje perioden, sen snabbt tillbaks till redaktionen, soppa de två första filmrullarna som innehåller den bästa bilderna. Max 6 filmrullar / match inte fler, det fann det inte tid för. 216 exponeringar på en hel match varken mer eller mindre. Var man ute på fältet max 5 rullar det var det som rymdes i framkallningsdosan.
Millennieskiftet
Sedan millennieskiftet så förändrades allt, i och med digitalkamerans intåg. Bildleveranserna går så mycket snabbare, ingen film, framkallning scanning av negativ nyhetsbyråer/ kvällspress mm är det stora vinnarna.
Fördelarna var mycket större än nackdelarna, plötsligt behövde man inte spara på exponeringarna. Man kunde stanna under hela matchen, var uppdraget till nuvarande TT så skickade man ett par bilder i varje periodpaus resterande efer matchen. Det jobbiga var, hade du tagit allt för många exponeringar så tog det en evighet att gå igenom allt.
Nu kan du nästan ta en filmrulle i sekunden = 20 exponeringar. Tur att minneskorten rymmer fler exponeringar än en rulle film
Med dagens kameror gör det möjligt att i princip ta hur många exponeringar på en flygande fågel som helst, eller ett sprintlopp på 10 sekunder = 200 exponeringar. Alla bilder är mer eller mindre skarpa, faktum kvarstår hur många exponeringar behöver du för att ta en bra bild? Blir det bättre för att du tar 20 bilder i sekunden? I vissa fall ja, annars hävdar jag att så inte är fallet.
Under Olympiska vinterspelen 1994 i Lillehammer kom en fotograf och lämnade in en rulle film, för framkallning i presscentret. Det var alla de bästa utförsåkarna i första åket. En exponering på varje åkare det räckte, endast en rulle film. Tilläggas kan att alla bilder var skarpa. Respekt!
Vilken sorts fotograf är du
En fotograf som låter kameran gå som en filmkamera eller en mer sansad eftertänksam fotograf, i slutändan är det bilden som räknas eller? Får du till en bättre bild om du låter kameran exponera maxantal bilder i sekunden, eller är det bättre att vara sansad. Till sist det jag vet är, att gå igenom alla dessa bilder tar både tid och diskutrymme.
Natur eller sport
Skillnaderna är mindre än man kan tro. För det första gäller det att kunna sin sport eller fågel, art när det gäller naturfotografering. Sedan, för det andra så måste man vara redo för vad som komma skall. Och för det tredje när det väl händer måste man vara redo.
Ögonblicket kommer som en snigel men försvinner som en blixt
Brusiga bilder Det går att fixa!
Nya Topaz Photo AI Köp här
Mina nyhetsbilder finns på TT
Naturbilderna hittar du på Azote Library
