Naturreservatet Gripsholms hjorthage har sedan 1600-talet varit en betesmark som tillhört Gripsholms Kungsladugård.
Minst en gång per år besöker jag hjorthagen i Mariefred. Vill man se dovhjort så är det en säker plats, vid ett flertal tillfällen har jag tagit med mina barnbarn dit. Det är en plats som är barnvänlig med grusade stigar/vägar, de fungerar även för familjer med barnvagnar. Mina barnbarn gillar att vara där och tycker det är spännande att se djuren med de stora hornen. Det fina är att det inte behövs någon entrebiljett utan det är fritt för alla att besöka.
Dovhjortarnas brunstperiod
Sent på hösten oktober – november infaller dovhjortarnas brunstperiod. Om man har tur så kan man få höra hanens bröl eller se deras kamp om hindarna. Så här års strax innan brunstperioden, brukar de yngre hannarna gå tillsammans.De går i små flockar, med upp till 6 individer i så kallade ungkarlsflockar.
Vid ingången till Gripsholms hjorthage finns en stor skylt när man går in genom en grind, ”Visa hänsyn och gå endast på stigarna”, tyvärr så följer inte alla dessa enkla anvisningar. Med termosen laddad med kaffe sitter jag på en lämplig plats och väntar, jag har vinden mot mig för vittringens skull. Det är sen eftermiddag och solen står lågt, träden står i höstfärger och det är magiskt. Dovhjortarna betar lugnt på fältet framför mig, det är fortfarande alldeles för långt avstånd, sakta men säkert närmar de sig. Jag vet av erfarenhet, om sitter jag lugnt i båten så kommer jag få fina bilder.
Picknick
Plötsligt helt till synes utan anledning så sprider sig oron i gruppen, vid skogsbrynet springer hindarna ut mot flocken. De stora hanarna som legat ner och idisslat har ställt sig upp, oroligt stirrande mot någon osynlig annalkande fara, till sist så springer även de iväg. En liten stund senare dyker det upp en mamma med två barn, de lägger ut en picknickfilt där det nyss legat ett par ståtliga hjortar. Suck.
Picknick är en måltid som tillbringas ute i det fria. Maten brukar ofta ätas sittande på en filt i gräset, och bestå av smörgåsar, sallader, kallskuret, frukt, bakverk och varm eller kall dryck.
Straxt därefter är mamman fullt upptagen med sin mobiltelefon, barnen klättrar i ett närliggande träd. Lite längre bort dyker en annan mamma upp med en barnvagn, hon lyfter ur barnet ur barnvagnen. Sätter ner barnet på den lövrika backen, sen tar hon fram mobilen och tar ett par bilder. Sen börjar det roliga, ovetandes om att jag ser hur hon poserar framför mobilkameran. Hon ägnar mer tid till sig själv än barnet, hon rufsar till håret vänder o vrider på sig medans hon tar selfies. Under tiden har hjortarna försvunnit. Mamman med de två barnen sitter fortfarande försjunken i sin mobiltelefon och tar ingen notis om barnen som klänger i trädet. Först är det roligt sen tragiskt, att en mobiltelefon kan vara mer intressant än sina egna barn. Så nära men ändå så långt ifrån, de vet inte vad de missade.
Gripsholms hjorthage
Tänk att det kan vara så olika. En två tre, människor med olika bakgrund. Två mammor med barn som är helt upptagna, uppslukade eller fångade av mobilen. Blinda för allt det vackra som omger dem samt att de totalt missar de de förmodligen kom dit för att se med sina barn. Naturen och de vackra djuren.
Lämna ett svar