– The Motherbear vad står det för?
Det står för isbjörnen, och framför allt isbjörnsmamman, som symboliserar så mycket för oss alla. Även om man befinner sig väldigt långt från Arktis spelar isbjörnens liv en oerhört stor roll. När det gäller vår miljö och vårt klimat börjar och slutar allt i isen.
Det är där man kan se dem först och tydligast. Is blir till vatten. Symboliken och betydelsen är tydlig för vem som helst. På toppen av näringskedjan där uppe finner vi isbjörnen, som vi älskar av hela vårt hjärta. Motherbear är dessutom lite av Melissas smeknamn här hemma.
Intervju med Fotograf Melissa Schäfer & Producent Fredrik Granath
Fredrik Granath
– Fredrik vem är du? Producent filmare fotograf? Kan du berätta?
Jag är vad vi kallar “producent” i brist på något bättre. Jag gillar att hålla i allt runtomkring. Allt från uppbyggnad och planering av projekt, till det som måste ordnas med vårt fältarbete. Jag skriver en del och tar såklart även bilder, men mest av “behind the scenes” och ibland i situationer när det är bra med lite backup för Melissa när hon behöver det. Jag har arbetat i Arktis i ungefär 20 år. Mest på egna projekt, som böcker, men även för andra, som t.ex National Geographic. Men det var först när jag träffade Melissa som kompassen, både i liv och arbete, blev rätt inställd. Allt har mening nu.
Melissa Schäfer
– Melissa jag ställer samma fråga till dig Vem är du?
Jag kommer från Hamburg i Tyskland och har sedan jag var ganska liten intresserat mig för foto och kreativt skapande. Tidigare var det mest miljöer runt Hamburg och kanske framför allt som porträttfotograf, ibland i rent terapeutiskt syfte, som fyllde min tid. Intresset för djur och natur, och framförallt isbjörn, har jag alltid haft. Men det kändes väldigt långt borta för mig då.
Isbjörnarna är i klimatets frontlinje
Hur började ert intresse för isbjörnarna?
Fredrik
Det kom så sakteliga genom livet på Svalbard. I början var jag mest intresserad av landskapen och den storslagna naturen. Men allt eftersom kom jag närmare och närmare isbjörnen. Från långa vandringar sommartid till expeditioner på vintern med snöskoter. Och ju närmare jag kom, ju mer lärde jag mig om björnarna, deras liv och beteende. Nu finns hela mitt hjärta och allt mitt intresse hos denna fantastiska varelse.
Melissa
Jag har älskat isbjörnar ända sedan jag var liten. Min pappa brukade ge mig gosedjur och det var alltid isbjörnar runt mig. När jag växte upp tittade jag på alla dokumentärer och bilder jag kunde hitta. Aldrig trodde jag att jag skulle arbeta med dem. Det var inget jag ens vågade drömma om.
När var du, ni på Svalbard första gången?
Fredrik
Jag kom dit nästan av slumpen för 20 år sedan. Jag hade hört om de mytiska Spetsbergen och alla isbjörnar av en fotograf som varit där. Det fanns inte så mycket turism där på den tiden. Så jag åkte dit av ren nyfikenhet och blev helt golvad. Från första stund visste jag att området skulle vara en stor del av mig i framtiden, men jag visste inte riktigt hur. Jag jobbade med design och kommunikation på den tiden och såg att det då inte fanns någon fin bok, fotografiskt, om Svalbard på den tiden. Så jag bestämde mig för att göra en.
Melissa
Första gången var tidigt på morgonen på nyårsdagen för några år sedan. Vi hade suttit hemma och pratat och planerat och såg fram emot den riktiga arktiska vintern. Stockholm var täckt i snö, men när vi landade i polarnatten uppe på Svalbard möttes vi av en mild bris, ösregn – och såklart mörker. Det var otäckt. Men sedan blev allt bättre. Under den vintern och våren hade vi en fantastisk tid runt ögruppen. Trots regnet i januari blev det en oerhört fin första tid på Svalbard. En vacker start på något vi kommer att hålla på med under väldigt många år.
Det första mötet med Isbjörn hur kändes det?
Fredrik?
Det var första natten ute på min första vinterexpedition. Jag hade kört snöskoter i 15 timmar från Longyearbyen. Genom dalgångar, över berg, glaciärer och ändlös skruvis i fjordarna. På norra Spetsbergen stannade jag vid en liten stuga, byggd av isbjörnsjägare på 1920-talet. Jag gick in och bommade för dörren och det lilla fönstret inifrån. Jag lade mig på överslafen i våningssängen för att vila. Ovanför ansiktet hade jag några centimeter till det tunna taket. Jag somnade snabbt med vaknade efter en liten stund.
Isbjörnen
Taket slog i mitt ansikte. Ovanpå mig stod en isbjörn och hoppade. Han försökte slå sig genom taket som om det var is, och jag en liten sälunge. Efter en stund av kaos, och sedan en konfrontation på en armlängds avstånd i dörröppningen lyckades jag skrämma honom bort. Det var lite stressigt. Men den björnen fick mig att vilja stanna
Melissa?
Oj! Det var en av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Det var i april för drygt fem år sedan. Vår första vinter på Svalbard tillsammans. Vi hade kört snöskoter från Longyearbyen över alla berg och glaciärer till östkusten och där ut på havsisen. Jag hade aldrig varit ute på detta sätt tidigare. Allt var så nytt och jag var så full av alla känslor. Glädje, rädsla, nyfikenhet… havsisen som kan vara så förrädisk under mina fötter. Det var mycket. Och så såg vi henne. Först som en liten prick långt ut på isen. Fredrik sa att det var en isbjörn. Så vi körde ut en liten bit till på isen, och ställde oss nära ett vackert, blått isberg.
Glädje, rädsla, nyfikenhet
Pricken började närma sig och blev allt tydligare. Hon kom närmare och närmare. En 3 – 4-årig isbjörnshona. Hon gick fram till isberget som vi hade bredvid oss. Gick runt det, klättrade upp på dess topp och nästan poserade för oss. Sedan ner framför isberget och rullade runt i snön. Jag var väldigt nervös, och hon var ganska nära. Men Fredrik kan läsa björnarnas signaler och beteende. Vår, och framför allt björnens säkerhet går framför allting annat. Hon var så avslappnad och helt fantastiskt vacker. Jag döpte henne till Helen. Det kan verka lite märkligt, men jag döper ofta djuren vi får speciell kontakt med.
Isbjörnen gick runt isberget, klättrade upp på dess topp och nästan poserade för oss.
Melissa Schäfer
– Ni har säkert fått den här frågan många gånger, men är ni någonsin rädda? Det är mycket att tänka på både när det gäller isbjörnar och väder.
Rädd får man inte vara, då är det lätt att tänka fel och tappa fästet. Isbjörnarna har vi bra kontroll över när vi arbetar med dem på isen. Det handlar om respekt och att inte störa dem. Om de verkar påverkade eller störda av vår närvaro backar vi alltid undan. Det här är deras värld. Oavsett hur erfarna vi är och hur mycket tid vi spenderat runt isarna är vi bara gäster. Samma sak om en isbjörn visar sig lite för intresserad, eller aggressiv. Då backar vi också. De enda riskabla möten vi haft har varit runt camp, ofta de stugor vi bor i. Det kan bli lite som en magnet för björnar.
De stora farorna är inte isbjörnarna, det är vädret, landskapen, geografin och sjöisen. Landskapen och glaciärerna vi kör över ändras varje år, och man måste hela tiden läsa förhållandena framför sig på rätt sätt.
Hur ser det ut där ni vistas på isen, jag antar att det är någon form av en enkel byggnad? Eller tältar ni?
Vår favorittid är mars-april. Perioden mellan polarnatt och midnattssol. När solen sakta söker sig över horisonten och färgar isen och de snötäckta landskapen i de mest fantastiska färgerna. Riktig arktisk vinter – och exakt de förhållanden isbjörnen behöver för att leva.
Runt om Svalbard finns ett antal små fångststugor, ofta byggda av isbjörnsjägare på 1920-30-talen. Dessa upprätthålls och renoveras årligen av de norska myndigheterna, så de är ofta i ganska bra skick. De är små, lite som en friggebod. Oftast finns där en våningssäng, ett litet bord och vedugn. Där bor vi oftast. Tält vill vi undvika vintertid då det innebär oerhört mycket jobb när man bara är två. En måste vara vaken för att hålla vakt, och då får man sova i skift. Att få en full natts sömn för oss båda kan då ta 16 timmar. Och då är vi inte ens utvilade efteråt.
Ni har inga att prata med förutom med varandra, blir ni någonsin osams. Sen det praktiska med strömförsörjning, laddning av batterier, lagring av bilder hur länge ligger ni ute på isen och under den tiden vad äter ni är det frystorkad mat. Hygien? Hur ser en vanlig dag ser ut?
Vi är som en, vi två. Vi pratar ofta utan att tänka och vi blir i princip aldrig osams. Kanske om småsaker ibland, men det löser vi snabbt. Ska man vara ute under så lång tid, så nära och helt beroende av varandra, kan man bara göra det med någon man känner inom och utom och litar på till ett hundra procent. Att då göra det med den man älskar är enkelt. Även när det är svårt.
Vi har med oss ett litet bensinaggregat för att ladda kamerabatterier, satellittelefon och annat elektriskt. Bilderna får ligga kvar på sina minneskort och när ett är fullt stoppar vi undan det. Först när vi kommer tillbaks till civilisationen går vi igenom allt och gör backuper.
Livet i fält innebär oerhört mycket arbete. Det man tar för givet här hemma, som att laga mat, diska, gå på toaletten och hålla sig ren är mycket arbete och tar en stor del av dygnets timmar. Vi har oftast med oss lite “vanlig”, men enkel mat, som bröd och pasta, som räcker några dagar. Sedan blir det frystorkat. Det är oftast också det enklaste, men blir oerhört tråkigt i längden.
När allt det praktiska runt camp är klart ger vi oss ut på isen, och det kan vara allt från ett par timmar till något dygn innan vi kommer tillbaks. Förhållandena och vad, eller vem, vi hittar bestämmer allt.
Ute med båten Freya är det annorlunda. Där har vi oftast ett fast schema med frukost, lunch och middag. Mellan dessa och ibland sent in på natten är vi ute på däck eller med våra små zodiacs på upptäcktsfärd. Något helt fantastiskt med båtresorna är att vi kan nå så stora områden på bara några dagar. Helt annat än när vi är ute själva.
Hur långa är expeditionerna innan återvänder till Longyearbyen. Hur tar ni er fram?
Det är väldigt olika. Det är allt från dagsturer ut från Longyearbyen, till några dagar eller veckor. Tidigare har jag, Fredrik, legat ute i väldigt långa perioder. Ett år var jag ute 10 av 12 månader i fält. Det blir för mycket. Nu har vi ett liv och ett hem tillsammans i Sverige som vi älskar. Så vi är nu på Svalbard oftast 2 – 3 månader per år.
För den som vill åka till Svalbard och fotografera Isbjörnar vilka tips kan ni ge dem? Säkraste sättet att se isbjörnar är väl med båt?Men upplevelsemässigt är väl att resa på isen?
Vill man fotografera isbjörnar är egentligen enda sättet att åka ut med båt. På vintertid kan man som turist åka ut på guidade snöskoterturer. Men man ser inga isbjörnar, annat än kanske på väldigt långt håll. En stor grupp snöskotrar stör helt enkelt för mycket. Så åk ut med båt! Man kan följa med oss också på de resor vi arrangerar. Vår publik är mest internationell, och nästan alla våra gäster kommer från USA och runtom Europa, bara någon enstaka svensk. Det skulle vara kul med fler!! Vi gör 4 – 5 turer varje år med världens finaste båt, M/S Freya
Framtidsdrömmar?
Precis som de flesta andra som arbetar med naturfilm och foto vill vi minska avståndet mellan människa och natur. Vi vill att folk ska känna ända in i själen att det här vårt hem, det enda vi har. Och att vi måste ta hand om det och varandra.
Andra Inlägg:
Läs mer Melissa & Fredrik samt om deras bok. Också om deras resor de arrangerar
Lämna ett svar