Kattugglan, Strix aluco, är en nattaktiv uggla med mörka ögon och ett rundat huvud utan örontofsar. Den kan vara svår att upptäcka när den vilar i ett träd på dagen. Här samlar jag mina bilder och fakta om kattugglans kännetecken, föda och livsmiljö – tillsammans med några av de gamla föreställningar som omger ugglor.
Kattugglan i folktron
Om ugglan satte sig på något högt föremål på gården fanns det stor risk för eldsvåda. För att även skydda djuren mot åska och eldsvådor spikade man upp en död uggla ovanför ladugårdsdörren under 1500-talet. Grymt!
Symbolen för klokhet
Klok som en uggla
Så känner du igen kattugglan
Titta efter det runda huvudet, de stora mörka ögonen och avsaknaden av örontofsar. Fjäderdräkten är spräcklig i grå och bruna toner och smälter väl in mot trädbark. Det gör en vilande kattuggla lätt att gå förbi, även när man tittar rakt mot trädet. Mer om artens kännetecken finns hos RSPB.
Kattugglan en äkta uggla.
Ugglor delas in i två familjer: egentliga ugglor, Strigidae, och tornugglor, Tytonidae. Kattugglan hör till Strigidae.
Kattugglan jagar främst på natten. Födan består bland annat av smågnagare och andra små däggdjur, men också fåglar och andra mindre djur. Äldre träd är viktiga i dess miljö: den kan leva i skog, parker och större trädgårdar och häcka i trädhål eller holkar. Läs även min artikel om ugglor och deras liv.
Att lyssna efter ugglor kan vara en upplevelse även när ingen fågel visar sig. Vill du fotografera en vilande kattuggla, håll avstånd och lämna den i fred om den reagerar på din närvaro. Undvik att stanna vid bohål eller följa efter ungar. Se fler av mina bilder på ugglor i Sverige.
Lämna ett svar